En bananlåda full med småsaker blev det. Brickan använder vi numera sedan jag diskat den noggrannt. Till spegeln i ärgad koppar finns det också två likaledes ärgade ljuslampetter. De ska pryda hallen sedan när de nya tapeterna kommit upp.
Yngste sonen visar tydliga tecken på att vilja gå i mammas fotspår. Blomkrukan i form av en groda räddades från ett oblitt öde som fyllning på ladugårdsplanen ur skopan på morfars traktor. För säkerhets skull fick den inte åka i bagaget utan hölls ömt i famnen hela vägen hem.
Här på pianot i vårt vardagsrum tronar ett fotografi av två små söta gossar. Den lille ljushårige mannen med den bekymrade minen är min egen far. Den andre pojken är min älskade farbror som tyvärr dog hastigt och oväntat i vintras. Saknaden är stor, mycket stor... Skålen "Hearts" av Ulrika Hydman-Vallien fick jag förra året i examenspresent av mina föräldrar.
Den här kistan hittade vi på vinden häromveckan. Skavd och skruttig men charmig till tusen. Den har troligen tillhört husets första ägare, initialerna stämmer i alla fall. Någon dag när jag inte har något roligare för mig ska jag måla om elementen i vardagsrummet. Något säger mig att de kommer vara mörkgröna ett långt tag till. Det är urtrist att måla element!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar